Jag ska bara berätta lite om mina bästa vänner. Min allra bästabästis är ju Magdalena men jag har nåra bästa vänner i stan också. Vi träffades i fyran och sedan dess har det alltid vart vi , ingenting har skillt oss åt. Jag minns alla underbara minnen som vi gjorde. Jag kommer ihåg klubben vi gjorde , det var då vi kom närmre & närmre varandra och alla hade så roliga ideér. När ''klubben'' slutade fortsatte vi att hålla ihop , i vått och tort som man säger. Sedan började vi bli en grupp och dem tiderna var dom bästa tiderna i mitt liv. Jag var blyg och var rädd att jag aldrig skulle få nåra vänner men när ni dök upp kunde jag vara säker. Vi tog hand om varandra och släppte aldrig taget om någon. När vi började femman var det fortfarande våran grupp som gällde , vi körde massa roliga saker på rasterna som ingen annan skulle kommit på , bara vi. Och sen när vi började i sexan börja vi bråka. Den gruppen blev plötsligt två grupper , två grupper som höll ihop och gaddade sig imot varandra hela tiden. Den tiden minns man också , även fast jag hatade den tiden. Tiden gick och vi insåg efter ett tag hur mycket vi behövde varandra så vi slöt fred och började om på nytt igen. Jaa, allting som har hänt med er kommer sitta kvar. Jag hoppas att vi ska hålla ihop längre för just nu vet jag inte hur det är. Om ni läser dethär vill jag bara säga att jag älskar er mest av allt på denna jord. Jag skulle inte ha klarat livet utan er vid min sida och att skiljas skulle bettyda intill döden för mig. Ni är det bästa och värdefullaste som hänt mig och jag hoppas att det fortsätter såhär. Till er från mig /
jag älskar er så jävla mycket <3